Mamma: Torsdag 12/4.
Hej igen.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Mamma: 2/4.
Blåmåndag.
Jag är så trött och har feber. Jag vill få näring i dropp och några som kollar upp min hälsa. Men jag lär få vara hemma under påsken. Samtidigt som mörkret är stort är ljuset stort. När man mår såhär så kan man ge upp vissa stunder, och då kan det komma glädje istället. Små saker kan bli roliga, som en låt i radion eller en snutt på ett tv-program. Man kan se väldigt klart på andra människor i ett sådant här läge. Man vet vilka som är positiva och vilka som är negativa, och det är ingen idé att diskutera det med någon. Man vet det bara.
Jag har känt mig väldigt besviken på hur nationen har utvecklats sedan 70-talet. Jag har lite svårt att tro att det är sant, att det har gått såhär långt. Att man är defensiv och hoppas på det bästa, t.ex. med demensvården, istället för att till med hårda åtgärder. Förstatliga allt igen, som har med sådant att göra! Det är radikalt och kanske effektivt i längden, då kan man ha en kontrollmyndighet med stor insyn i verksamheterna. Idén att tjäna pengar på sjuka människor, skolbarn och pensionärer är helt snurrig. Där måste väl ändå människor haja till och tänka "vad håller vi på med?".
Svenskar äter mest socker och godis per kapita, dricker mest kaffe per kapita, och har flest mobiltelefoner per kapita. Och det beror väl på vår välfärd, att vi har det så himla bra. Men det säger också något om passiviteten. Var finns de stora projekten och de intelligenta idéerna? Vuxna människor som är beroende av godis och socker, det känns lite passivt som sagt.
/Telefonmamman.
Jag är så trött och har feber. Jag vill få näring i dropp och några som kollar upp min hälsa. Men jag lär få vara hemma under påsken. Samtidigt som mörkret är stort är ljuset stort. När man mår såhär så kan man ge upp vissa stunder, och då kan det komma glädje istället. Små saker kan bli roliga, som en låt i radion eller en snutt på ett tv-program. Man kan se väldigt klart på andra människor i ett sådant här läge. Man vet vilka som är positiva och vilka som är negativa, och det är ingen idé att diskutera det med någon. Man vet det bara.
Jag har känt mig väldigt besviken på hur nationen har utvecklats sedan 70-talet. Jag har lite svårt att tro att det är sant, att det har gått såhär långt. Att man är defensiv och hoppas på det bästa, t.ex. med demensvården, istället för att till med hårda åtgärder. Förstatliga allt igen, som har med sådant att göra! Det är radikalt och kanske effektivt i längden, då kan man ha en kontrollmyndighet med stor insyn i verksamheterna. Idén att tjäna pengar på sjuka människor, skolbarn och pensionärer är helt snurrig. Där måste väl ändå människor haja till och tänka "vad håller vi på med?".
/Telefonmamman.
