Mamma: Torsdag 12/4.
Hej igen.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Kommentarer
Trackback
