Den internationella kvinnodagen.
Hej på er.
Den senaste tiden är det mest mamma som har skrivit, jag har inte orkat. Jag har varit sjukskriven i en månad, men nu känner jag ibland att jag är tillbaka på banan igen. Det tänker jag skriva om senare, nu vill jag skriva lite om den internationella kvinnodagen som ju är idag!
Kvinnor i Sverige har det ganska bra egentligen, juridiskt har båda könen lika rättigheter osv. Men ändå är det inte jämställt. Att kvinnor tjänar sämre än män år 2012 i ett modernt land som Sverige är oacceptabelt. Bara det att vi ännu inte har haft någon kvinnlig statsminister - vad handlar det om? Jag diskuterade detta med en manlig vän för några månader sedan, och hans svar var "men det har ju inte funnits några bra kvinnor som skulle kunna bli statsministrar". Det låter helt sjukt i mina öron. Skulle inte en enda kvinna som lever idag eller har levt under den tid vi har haft detta statsskick vara lämplig till att vara statsminister? Det betvivlar jag.
Jag tror inte att bara för att vi föds till ett visst kön så får vi automatiskt vissa egenskaper, t.ex. så skulle då män vara bättre ledare än kvinnor. Jag hatar könsroller. Vi har som barn fått lära oss, och det fortsätter med nutidens barn, att agera på ett visst sätt utifrån man är flicka eller pojke. Hur kommer man ifrån detta? Flickor förväntas älska prinsessor, rosa och ta hand dockor medan pojkar förväntas älska actionfigurer, blått och att leka krig (att man som förälder eller förskolepedagog tillåter det är i sig galet). Men vad händer med de barn som inte passar in i könsnormerna? Jag vill iallafall att mina framtida barn ska få alla förutsättningar till att utveckla sin egen identitet utan förväntningar pga kön.
Vi måste bryta detta mönster. Och vi måste bryta tankegången att det som inte är "manligt" är sämre, och att mannen är normen. Att bli kallad bög är tydligen något dåligt, när barn i grundskoleklasser spelar brännboll blir de som är lite sämre tillsagda av de andra barnen att ta "tjejracket", och att som man bli kallad "jävla kärring" är något nedlåtande.
Jag har många killkompisar som känner sig provocerade av feminismen, och de skämtar också om att kvinnor hör hemma i köket osv. Varför känner sig vissa män hotade av feminismen? Den här absurda maktstrukturen med den manliga, stora och starka alfahanen som norm är minst lika farlig för män som för kvinnor. Vad händer med alla män som inte kan identifiera sig med den könsrollen? Är de inte lika mycket män då? Män är också offer för detta.
I min framtid ser jag varje individ med en egen utvecklad identitet som man själv har kommit fram till oavsett kön. Allt handlar om respekt, acceptans och kärlek. Ta en extra tankeställare idag och fråga er vad vi kan göra åt situationen som råder idag. Det gäller att se framåt.
Idag skickar jag lite extra kärlek till mina favoritkvinnor; min mamma och min syster.
/Maria.
Kvinnor i Sverige har det ganska bra egentligen, juridiskt har båda könen lika rättigheter osv. Men ändå är det inte jämställt. Att kvinnor tjänar sämre än män år 2012 i ett modernt land som Sverige är oacceptabelt. Bara det att vi ännu inte har haft någon kvinnlig statsminister - vad handlar det om? Jag diskuterade detta med en manlig vän för några månader sedan, och hans svar var "men det har ju inte funnits några bra kvinnor som skulle kunna bli statsministrar". Det låter helt sjukt i mina öron. Skulle inte en enda kvinna som lever idag eller har levt under den tid vi har haft detta statsskick vara lämplig till att vara statsminister? Det betvivlar jag.
Jag tror inte att bara för att vi föds till ett visst kön så får vi automatiskt vissa egenskaper, t.ex. så skulle då män vara bättre ledare än kvinnor. Jag hatar könsroller. Vi har som barn fått lära oss, och det fortsätter med nutidens barn, att agera på ett visst sätt utifrån man är flicka eller pojke. Hur kommer man ifrån detta? Flickor förväntas älska prinsessor, rosa och ta hand dockor medan pojkar förväntas älska actionfigurer, blått och att leka krig (att man som förälder eller förskolepedagog tillåter det är i sig galet). Men vad händer med de barn som inte passar in i könsnormerna? Jag vill iallafall att mina framtida barn ska få alla förutsättningar till att utveckla sin egen identitet utan förväntningar pga kön.
Vi måste bryta detta mönster. Och vi måste bryta tankegången att det som inte är "manligt" är sämre, och att mannen är normen. Att bli kallad bög är tydligen något dåligt, när barn i grundskoleklasser spelar brännboll blir de som är lite sämre tillsagda av de andra barnen att ta "tjejracket", och att som man bli kallad "jävla kärring" är något nedlåtande.
Jag har många killkompisar som känner sig provocerade av feminismen, och de skämtar också om att kvinnor hör hemma i köket osv. Varför känner sig vissa män hotade av feminismen? Den här absurda maktstrukturen med den manliga, stora och starka alfahanen som norm är minst lika farlig för män som för kvinnor. Vad händer med alla män som inte kan identifiera sig med den könsrollen? Är de inte lika mycket män då? Män är också offer för detta.
I min framtid ser jag varje individ med en egen utvecklad identitet som man själv har kommit fram till oavsett kön. Allt handlar om respekt, acceptans och kärlek. Ta en extra tankeställare idag och fråga er vad vi kan göra åt situationen som råder idag. Det gäller att se framåt.
Idag skickar jag lite extra kärlek till mina favoritkvinnor; min mamma och min syster.
/Maria.
Kommentarer
Trackback
