Mamma: Torsdag 7/6.
Det känns som att jag har kommit hem. Jag har ett rum på Hospice. Personalen är underbar, mer empatiska än de flesta. De kan leva sig in i varenda detalj, men ändå ha distans. Här kan man måla, spela gitarr, bada bubbelbad och vila. Det finns en trädgård. Det är så att jag och hemvårdens struktur och strategi inte går ihop. Jag klarar inte av att det kommer två för mig okända män i 50-60-årsåldern som ska byta blöja på mig mitt i natten. Och när jag frågar efter en kopp te så säger de att de egentligen inte kan göra det, men de gör det ändå. Är det så man ska bli frisk och må bra, när man är undernärd och sjuk? Hemvården verkar inte ha någon bra handlingsplan för hur de ska hjälpa människor och framför allt sjuka människor. Det mesta handlar om att få fram så effektiva rutiner som möjligt, som går så fort som möjligt.
Jag har faktiskt varit med om, när jag låg på Infektionsavdelningen på sjukhuset och även inom hemvården, att man slösar på blöjor. Jag har aldrig någonsin behövt använda blöjor förut, men det hade med infektion att göra. Men nu på Hospice har det mer eller mindre gått över. Här gör man sitt yttersta för att man ska känna sig bekväm och trygg. Att ligga ensam på natten hemma och inte kunna sova och ha okända människor som kommer som ska ringa upp sjuksköterskor och krossa tabletter och hålla på, istället för som det är här - det sitter en sköterska och håller en i handen och tar beslut om mediciner. Det är alldeles för lite Hospice i Sverige (England är förstås föregångare, precis som med healing).
Det är svårt att veta hur man ska göra när man inte går ihop med hemvården, eftersom det ofta är den enda alternativet när man är sjuk.
/Telefonmamman.
Jag har faktiskt varit med om, när jag låg på Infektionsavdelningen på sjukhuset och även inom hemvården, att man slösar på blöjor. Jag har aldrig någonsin behövt använda blöjor förut, men det hade med infektion att göra. Men nu på Hospice har det mer eller mindre gått över. Här gör man sitt yttersta för att man ska känna sig bekväm och trygg. Att ligga ensam på natten hemma och inte kunna sova och ha okända människor som kommer som ska ringa upp sjuksköterskor och krossa tabletter och hålla på, istället för som det är här - det sitter en sköterska och håller en i handen och tar beslut om mediciner. Det är alldeles för lite Hospice i Sverige (England är förstås föregångare, precis som med healing).
Det är svårt att veta hur man ska göra när man inte går ihop med hemvården, eftersom det ofta är den enda alternativet när man är sjuk.
/Telefonmamman.
Kommentarer
Trackback
