Telefonmamman.

Jag känner mig ödmjuk och nyfiken inför Guds planer. Jag har börjat försöka mig på att bara leva i nuet och acceptera situationer. Kanske inte bara acceptera utan ta dem till sig. 

Egentligen är jag trött. Så trött. Men jag håller på att hitta tillbaka energin. Det är tur att jag älskar mitt jobb, där kan jag på något sätt få energi samtidigt som det tar energi från en. 

Jag försöker leva i nuet, men paradoxalt nog tänker jag mycket på framtiden. Jag längtar efter ett normalt liv, med barn och jag vill att mitt band ska lyckas. Jag vill baka och laga god mat, ha det fint hemma och skafferiet ska alltid vara fullt. Jag vill kunna bjuda vänner och familj på god mat när de är på oanmält besök. Och jag vill att mamma ska bli frisk. Det är väl inget fel i att vilja och önska sig något sådant? Att tänka positivt skadar ingen. 

Jag vill bara tänka positivt. Det är så lätt att man hamnar i negativa och lite destruktiva tankar. Har man en debatt med vänner klagar man på det man inte tycker är bra istället för att diskutera det man skulle kunna göra för att göra situationen bättre. Jag tror på positivitet.

Imorgon ska jag ha spelning med mitt band Ursprunget, och det får mig att må bra. Att tänka positivt.




/Maria.