Mamma: Lördag 31/12.
Den 30/12 försvann för mig liksom för Samoaöarna. Anteckningsboken tog slut den 29. Jag halvlyssnade på Leif GW Persson, han var tråkig faktiskt. Vinterpratare idag är Thomas Sjödin, religiös författare. Han sade: Vanlighetens nationalsång är
.
Kult för mina svärföräldrar, som gick bort långt före skilsmässan (varför 'mässa'?). Jag känner ingenting för vanlighetens nationalsång, inte den vanliga heller och inte ens för 'Öppna landskap'.
(Det är ett problem i tillvaron. När en majoritet vill gå åt ett håll och jag åt ett annat. Hur gör man då? Mina två väninnor Sue och Li blev hippies. Jag vill så gärna bli hippe. Så mycket beundrade jag tjejerna som jobbade på 'Mah Jong' vid Hötorget. Ensamma vackra mödrar, självgående som bodde i kollektiv. De var äldre än jag, hade snällare mödrar och deras fäder var knappast rektorer. Li blev antroposof och bosatte sig i Järna 1973 direkt efter att vi slutade umgås. Jag gick på teaterskola. Det var ett enormt dramatiskt år. Li och jag har träffats på senare år. Sue blev flummare och har rökt hasch dagligen, umgåtts med andra flummare som haft olika missbruksmönster. Hon har bott i Indien säsongsvis i 15-20 år. Hur blir man hippie utan att tycka om droger eller antroposof i vårt samhälle? Min tredje väninna, Ma, blev varken hippie eller flummare men hon hade kunnat välja det. Bl.a. hade hon sällskap med Ulf Lundell 1969. Vi träffades några gånger till hon fick barn vid mitten av 1970-talet. Hon hörde av sig under mystiska omständigheter 25 år senare. Sedan dess har vi träffats ibland och nu pratar vi då och då i telefon. Vi pratade idag, och det är intressant att diskutera tillvaron med henne. Hon valde att vara normal, kanske för att hon såg ett antal utflippade personer som ung.)
Ensamheten är stor, att sitta i en säng med syrgas genom näsan har en baksida. Jag har gott om tid att fundera över vad jag egentligen vill göra. Min pappa har varit här i rummet och faktiskt också min mamma. Och min faster, hon skulle bli putt om jag inte nämner det, har jag haft en viss känning av. Vi beslutade innan hon dog att hon skulle försöka ta kontakt med mig. Min väninna Y sade att om jag känner ensamhet är det dags att ta kontakt med mina hjälpare dvs avlidna släktingar, skyddsänglar och andliga mästare/ledare.
Min ett år yngre bror är för den fria företagsamheten med låga skatter medan jag blir skrämd av tanken på att staten, den offentliga sektorn, skulle försvinna. Jag tror det är många som vill ha tillbaka statliga verk, typ Televerket, Postverket, Elverket, eftersom vi visste precis vad vi hade, fick och kunde begära. Nu betalar man det själv, gör allt själv men får, tycker allmänheten, sämre service.
Det verkar som om jag har fått humor! Min fd klasskamrat och granne Ma sade att min föräldrar hade mycket humor. Mamma var skadeglad, det minns jag. Pappa hade en lång lista på sådant han hört på TV-nyheterna; jag minns inte något av dem men jag har egna favoriter: Uppskjutningen av Challenge IV uppskjuten; Dagens börsfall kommenteras av ekonomen Hans Ruin; Annika Vinst kommer för att förklara Nordeas förluster. När mamma skulle begravas kontaktade vi av den som hade ansvar för kremeringen. Han hette Robin Roast! Den som rostar döda kroppar i ugnen heter Roast. Sådant är roligt, nästan otroligt. Jag vill göra roliga saker. Vad kan man göra med syrgas i näsan? Vad vill jag?
Min yngre dotter Maria kom hit en stund på väg till nyårsfest i en annan stad. Hon hade varit hos frisören och klippt sig. Hon var lik mig som ung och jag upptäckte att hon har blivit som de idealkvinnorna som jobbade på Mah Jong 1972. Som jag ville bli, sådan jag ville vara. Kanske lyckades Maria fångade den där sällsynta genomskinliga tunna såpbubblan utan att ha sönder den. Nu delar jag många mystikers öde, sjuklig, mager, ömtålig, intresserad av religiösa och andliga texter.
Gud språk är genom paradoxer, skrev Caroline Myss.
/Telefonmamman.en
Kommentarer
Trackback
