Telefonmamman.

Jag måste vara väldigt barnslig. Jag visste inte att ondskan var så ond. Jag trodde att elakhet var mer en enfaldig spontan dumhet. Jag har inte heller förstått hur det har gått till att alla andra har välbetalda jobb, två bilar, stor villa, semesterbostad vid Medelhavet och massor av vänner. Hur har de hunnit med allt det där?

I en väldigt djup kris så kan man se sitt liv spelas upp som filmer, tom skräckfilmer. När jag förstod att människor som varit eller är elaka haft en plan blev jag livrädd. Jag ville bara se det goda och världen består av massor av människor. Jag trodde att dumhet gick att prata tillrätta. Det är oerhört att se filmer som beskriver hitlertyskland eller seriemördare i USA, eller kriminella som lurar andra helt samvetslöst. Men det är ju sådant som har hänt och händer. Och det var alldeles nyligen jag fattade att elakhet inte är en slump.

Ibland känns det som att jag ”wallraffar” som sjuk. Jag är livrädd att fastna i sjukrollen. Min kunskap om alternativ läkning borde kunna hjälpa mig.