Mamma: Torsdag 23/6
Det var jag som upptäckte att någonting inte stämde, eftersom jag hade så stora urinmängder. Jag bad så enträget en av de vikarierande sjuksköterskorna att testa mitt blodsocker på kvällen, och då låg det över 20. Därför fick jag insulinet.
Jag är så glad att jag kommit på det här med blodsockret. Ju fler nycklar desto fler vägar ut ur helvetet. En undersköterska var just inne och frågade hur jag har det, och jag läste upp ovanstående rader. Många människor har sagt till mig ”vill du ha rätt eller vill du vara lycklig?”. Min släkt utgör ett besserwisserkollektiv, och vi är begåvade. Men är vi lyckliga? Främst den nu döende generationen var väldigt säkra på sin sak.
Denna förmiddag har jag vidöppen dörr ut i korridoren och känner en vänlig atmosfär, korrekt och dygdig. Och nyss gick en underläkare från Persien förbi, och han log så rart. Nu kom en av avdelningens klippor. Hon ska sluta nästa vecka och gå i pension. Hon sa att läkaren borde komma hit idag och förklara för mig om kortisondiabetes.
Jag är personlig, över gränsen till det privata, med personalen. När jag nyligen låg i tvåbäddsrum fick jag höra samtliga grannars livshistoria med trauman, släktträd och hemligheter. Den andra underläkaren är en muslimsk kvinna med en vit sjal, dock inte över ansiktet. Som både min gamle vän Thomas i Östersund och min kurator säger - ”det måste vara tungt för dig att driva din egen behandling”.
Febertoppar ligger för det mesta på eftermiddagen, men man har rationaliserat bort att kolla då. Kanske för att det är många som tar Panodil på dagarna. En undersköterska som jag har lärt känna ganska väl jobbar mycket på magtarmsidan, tar alltid tempen på patienterna kl 17 innan de får sin Panodil. Hon håller kvar vid någon gammal tradition, men har också arbetat inom sjukvården sedan 1967.
Det ser rätt stökigt hur här inne på rummet, och jag har ju en extrasäng här också. Jag undrar hur det ser ut från utsidan. Jag har aldrig haft helöppen dörr tidigare. Jag är mer eller mindre knuten till sängen. Min ”städtant”, ett år äldre än jag, var här med ritblock och färgpennor. Jag har förhöjda levervärden pga starkt penicillin, och så lågt järnvärde att jag måste få blod.
Min syster med fästman kom. Jag tyckte han hade en tår på kinden. Jag har syrgas, en slang från lungan, en apparat som låter och är kopplad till väggen, samt en blodpåse in i armen. Jag förklarade för min syster att jag får så otroligt mycket omsorg här, och medan de var hos mig kom det in flera människor. Bl.a. en sjukgymnast som höll på att visa mig ett träningsprogram. Medan de satt där hände det så mycket att jag inte behövde förklara mer.
