Mamma: Tisdag 21/6
När jag kom in akut med ambulans hade en massa saker hänt med kroppen. För lite syre, höger lunga var kollapsad. Syrgasmask med 13 l/min. Det är farligt om man inte kan andas ut koldioxiden har jag fått lära mig i efterhand. Blodsockret var på 20! Men då hade jag fått en kortisonspruta för lungornas skull. Kortisonet gav 20 i blodsockervärde, varför ge kortison? Stress kan också ge högt blodsocker. Sedan sjönk sockret till 7,3. I morse hade jag ätit lite och då låg det på 8,8. Lite konstigt...
Det är lite intressant hur människor i vårt samhälle ser upp till läkaren som en nästan absolut auktoritet. Vänner frågar mig vilka restriktioner och rekommendationer jag fått, dvs vilka order de givit mig och man antar att jag inte följer. ”Har läkarna sagt åt dig att du ska äta frukost, lunch, mellanmål och middag?” Jag vet vad de tror att jag (60 nästa år) är för idiot och vilken makt en läkare har över en patient. Väldigt få verkar förstå att jag har bra begrepp om min situation och mitt tillstånd.
Dilemmat är att jag behöver hjälp. Hjälp, omsorg, kärlek etc, från vad som skulle kunna vara ett socialt nätverk och som jag saknar. De som tror att jag har konstiga idéer om sjukdomstillståndet eller har ätstörning har inte förstått däremot. Det är löjligt att höra 50-åringar säga till mig att jag måste göra som doktorn säger för att bli frisk, som att äta regelbundet. De som skulle utgöra mitt nätverk av mogna, vuxna, välsituerade personer har ingen lust att hjälpa mig. De hoppas fortfarande på deras egna slags speciella berömmelse.
Den människokärlek som personal på sjukhus kan ha är på något outgrundligt sätt en förhöjd form av sexualitet. Det kan låta knasigt men om man tänker sig personer med en rå sexualitet på sjukhus som personal tar det emot. Människor som kan sublimera, höja nivån på vissa drifter har en förmåga att bry sig om andra. De undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar här verkar vara dygdiga. Det är människor som kan ta hand om sig själva och andra. De försover sig inte, tar inte en day-off ibland, är inkännande och välmenande.
Eftersom jag kommer från en dysfunktionell men intellektuell medelklassfamilj är det känslomässigt helande att vara här. Under medeltiden fungerade klostren som sjukhus. Kanske är den religiösa känslan, kärleken till Gud, Jesus och medmänniskorna också sublimerad sexualitet. Sjukvårdspersonalen har naturligtvis sexliv men jag tror att detta är subtilt och inte grovt, därför kan de använda sig av ”sexualdriften” till att ge omsorg, en förvandlad vardaglig sexualitet. Psykopater kan vara sexfixerade, men saknar helt ömhet. Det sägs att psykopater har viss inlevelseförmåga men lider stor brist på sympati.
