Mamma: Söndag 19/6
Jag och min dotter, som sovit här, fick te och smörgås av nattpersonalen. Klockan nio började en intervju med Per Morberg. Han skulle berätta om sin senaste bok ”Jagar och lagar”, men var ovanligt tyst. Hans fru är en av landets mest intelligenta kvinnor. Hon är verbal och kommunikativ. Hennes kunskaper om människans villkor, fysiskt och psykiskt, är djupa. Bakom varje framgångsrik man står en storartad kvinna.
Hör på nyheterna att vikarier inom äldreomsorgen ser vanvård men vågar inte anmäla. Första gången jag var här hann personalen skoja, prata, lyssna, diskutera och ge information. När jag sedan kom tillbaka ett år senare och låg två månader visade de mycket stor respekt, var trevliga och kärleksfulla. En sjuksköterska som arbetade natt satt inne hos mig och pratade innan jag somnade. Jag brukade inte somna förrän klockan 01. Ikväll hinner inte nattpersonalen egentligen hjälpa till med tandborstningen trots att det är väldigt snälla och hjälpsamma människor.
Maria har varit här hos mig varje dag sedan jag kom hit för en vecka sedan. Hon bor i en annan stad och det tar ungefär en timme att komma hit. När hon och hennes pojkvän kom öppnade jag ögonen på Intensiven. Jag hade vägrat att titta, vägrat att tänka, stängt av. Min medvetenhet och vakenhet är annars extrem. Detta var första gången jag flydde, gömde mig för sanningen och verkligheten. Hur nära jag var att tappa medvetandet vet jag inte än.
Inatt sov jag 01-06 och det berodde på att Maria sov här. Jag har haft enkelrum några dagar. Hon sov här i en extrasäng onsdag-torsdag och det var fantastiskt att hon hjälpte mig. Hon lärde sig snabbt dränmaskinen och hjälpte mig att hålla koll. Hon sov också här fre-lör och jag började koppla av vissa stunder. Min äldsta dotter blev något skrämd när jag var så dålig och svag och när ambulansen kom. Hon har också hälsat på.
Det tog en vecka för mig att förstå att jag hade stängt av för att skydda mig själv. Jag har tvingats att alltid ha koll, aldrig blunda och fly.
