Mamma: Onsdag 29/6
Tidig morgon. Har fastat och prover har tagits.
Den elakhet jag mött i mitt liv har bildat mönster. Det är som om jag har ett nät runt mig med kyliga linjer, skapad av illvilja. Varje gång en i personalen säger eller gör något snällt spricker en linje – och det gör ont! Det gör ont att släppa negativa mönster.
Man kan undra vart Sverige är på väg. Är målet med vår strävan att se döttrarna och sönerna att ha sex i TV? De djupa värdena har väldigt liten plats. Jag har haft hemvård i två år och minns bara föraktet för det intellektuella. Jag skulle vara och göra som de tyckte.
Det ringer så mycket på natten att personalen ofta inte hinner vänta medan jag kissar, utan jag får ringa igen. Och då kan det vara en annan person som hämtar.
Idag kände jag tomheten. Mina döttrar är inte här i staden. Prästen arbetar extra som barnmorska och skulle eventuellt titta in framåt kvällen. Kuratorn ska komma på förmiddagen, sedan tar hon semester. Jag har inga vänner som hälsar på mig. En av sjuksköterskorna som är sommarvikarie är från Stockholm, hon är 23 år yngre men vi har massor gemensamt. Det känns som ett riktigt sammanträffande. Jag ringde en kvinna jag känner lite grann som har översatt flera av de böcker jag har i bokhyllan. Jag vill köpa en bok av henne, och hon var så vänlig att hon kom hit med den. Tack gode Gud.
Det har varit en crazy dag idag. Min ungdomsväninna i Järna fyller år. Hon som ville att jag skulle försöka komma dit, till Vidarkliniken. Nyss fick jag veta av kuratorn att inte blev beviljad plats. Just nu hade det ju inte gått ändå, eftersom jag sitter fast i väggen.
Jag har idag ringt Försäkringskassan och beställt papper för ansökan om assistensbidrag.
