Mamma: Fredag 17/6
Halv fem på morgonen: igårkväll fick jag hjälp att tvätta mig med tvättlappar, en av döttrarna hade tagit med Lactacyd. Personalen här har mycket kärlek. Just nu mitt i natten låter min högra lunga som en blåsbälg, en Pneumo-thorax (lungkollaps) gör ont. Jag är överkänslig mot morfin och tar ett annat preparat i små doser. Ett drän är en plastslang – jag har en sådan inne i lungan. Luft dras ut till en apparat vid sängen, den låter som en porlande bäck. Den är i sin tur kopplad till ett aggregat i väggen – ett luftutsug. Den låter väldigt mycket också, som en monoton vind. Dessutom har jag syrgas i näsan, det har alltså gått hål på högerlungan, dvs i lungsäcken varpå lungan faller ihop. Jag sov några få timmar i en skön ställning men sedan vaknar man av verk. Jag behöver ha en viss kontroll av att det går ut luft ur lungan. Blir det stopp märks det genom ett ökat tryck inne i lungan.
Får veta senare att CRP (sänkan) har höjts till 240 (en frisk människa har kanske 8). Förmodligen bara tillfälligt. Det komplicerar att vara sängliggande med drän och syrgas, en nyanställd missade något och det blev stopp en stund. Då är det besvärligt. Dessa maskiner är så svåra att de som arbetat länge har lärt sig dem, men dessutom finns flera olika sorters sådana här apparater. När jag var 19 år 1971 stod jag och valde mellan konsthistoria och sjukhusfysik, och det blev konsthistoria. Men jag märker att jag fortfarande har ett intresse för sjukhusfysik.
Under fredagen togs två röntgenbilder och någonting hände i lungan, förmodligen blev det stopp i en slang. Min läkare kommer in utan skyddsrock och satt bakom mig och hjälpte mig. Jag skrek rakt ut av smärta och andnöd. CRP:n och febern har gått ner något, en vikarie har missat att beställa min medicin så min yngsta dotter fick springa ner fem minuter innan stängning och hämta antibiotika på Apoteket. Hon fick sova här inne på mitt rum, och det kändes jätteskönt.
