Telefonmamman.

Jag märkte att jag lät lite hård. Jag förstår att min mammas fall är sällsynt och handlar bara om några enstaka i Sverige, medan det i östra Afrika drabbar hela befolkningen. Jag är som sagt ledsen för deras skull och jag önskar jag kunde göra mer än vad jag gör (dvs mer än att skicka typ 100 kr/mån till Läkare Utan Gränser vilket alla vi borde göra!) Det låter lite som ett i-landsproblem i det där perspektivet, men jag hoppas ni förstår vad jag menar och var min frustration kommer ifrån.