Telefonmamman.

Svenskar har rekord i sockerkonsumtion. 40 kg varav 17 kg godis per år och person.

Det har varit flera explosioner i Bagdad sedan amerikanarna lämnade över.

Idag känns det som om jag skulle kunna vila i tanken och bara vara sjuk. Att tillåta sig det, även om man väntar på Mirakel. Min bror erbjöd sig att flyga hit över dagen den 23 dec, men jag tyckte det var lite väl snällt. Han kommer nästa vecka istället med sin fru och bilen.

Min äldsta dotter, som har ett handikapp, har tagit hand om mig när jag har varit hemma den senaste tiden. Min yngsta dotter gör allt hon kan också. Hemsjukvården är många, och jag har fått psykologsamtal, massage, fått måla och vårdservice (typ salva och plåster). Det jag behöver är större framförhållning. Läkaren borde vara mer aktiv, lite förutseende. Kanske skulle det hjälpa mig. Vem tar ansvar för min vikt? Ska jag be min bror handla en bra våg? Det verkar bli mina syskon som tar det yttre ansvaret. Jag behöver en personlig assistent, men det tar lång tid.






Jag har läst mycket om s.k. healing, och har någon erfarenhet av det. I Skottland finns ett new age-samhälle i Findhorn. Deras modell av healing är mycket detaljerad. På senare tid har enklare och starkare former av healing dykt upp. Min själsfrände rekommenderade mig en bok om kinesiskt medicin och västerländsk psykologi. Författaren är Leon Hammer, mycket gammal akupunktör och psykiatiker. Den boken är någon slags husbibel. Sedan blev jag av fyra sinsemellan oberoende personer rekommenderad en amerikansk akupunktör, och det visade sig vara en av de mycket få som fått utbildning inom Leon Hammers teorier. Akupunktören och hans medhjälpare var imponerade av att jag kände till boken. När akupunktören skulle läsa av mina pulser (pulsdiagnostik) så sade han ”det här är någonting jag inte känner igen”. Jag berättade lite om den psykologiska bilden – att mamma hade upplevt min födelse som en chock och att hon och jag träffats väldigt sällan under mitt vuxna liv. Där fanns grundläggande konflikter och mamma hade dött och jag var rädd att konflikten skulle finnas kvar. Han hämtade kollegan som satt i ett stort rum i närheten och vägde örter. Kollegan lyssnade tyst och uppmärksamt genom mina fingertoppar på mina pulsar. Till sist kom han på vad det var - ”sådan här puls har man om man haft relationsproblem tidigt i livet”. Jag gav honom rätt. Han sade också ”det finns ingenting som är så farligt för hälsan som långvarig konflikt med sin egen familj”. Jag är lika misstänksam som de flesta svenskar, kunde han ha hört vad jag tidigare sade till akupunktören? Hann denne berätta snabbt medan han hämtade honom? Jag funderade på detta till och från, jag kunde till och med spekulera i att det funnits någon mikrofon, men nej. Det jag varit med om var sant och unikt och förmodligen bra för mig.

Ett år senare hade jag fått någon slags panikkänsla när jag hade åtsittande tröjor. Det som satt på min överkropp måste sitta ledigt och löst. Den dagen jag skulle resa till akupunktören igen var jag ute och handlade. Jag köpte en vacker tight kinesisk klänning med broderad drake i guld, men när jag hade haft den på mig fem minuter stod jag inte ut mer. Kinesen i affären fick klippa upp i halsen och jag tog av mig den. Senare på dagen besökte jag akupunktören och han kände på pulsarna ganska länge, och sedan sade han ”konstigt, du har kluven puls. Har du försökt hänga dig någon gång?”. ”Nej”, svarade jag. ”Det är en sådan puls de personerna har, som försökt hänga sig”, sade han. Den sjukdom jag har är som en långsam strypning. Det blir svårare att andas för varje år som går.

Detta hände våren 2008, och då kunde jag fortfarande röra mig omkring i staden utan att bli alldeles slut, och jag kunde till och med åka tåg ensam. Två veckor efter att jag varit hos akupunktören ringde jag till min själsfrände. Vi tog adjö per telefon. Han sade vad han ville säga och jag likadant. På något sätt var det också underförstått att vi möts igen, men inte på jorden. Min själsfrände visste att han skulle dö snart, jag hade anat det. Han ville inte träffa någon alls, men han ville ha brev med kärlek i. Jag skrev många brev. När han dog tre månader senare kunde jag bara gå 100 meter åt gången. Det var väl självklart att jag skulle bli sämre av att han dog, men jag tänkte inte så mycket på det.

Imorgon skulle jag hem från sjukhuset efter en vecka. Jag känner att jag får bot känslomässigt och därmed psykiskt. Det är värt oerhört mycket. Jag har skrivit en lång önskelista på allt möjligt från strumpor till att få hjälp att få upp persienner. Jag tänkte be min svägerska köpa pyjamas och morgonrock till mig på Lindex. Min väninna och jag pratade om det, och idag var hon uppe på sjukhuset hit till mig och gav mig två julklappar. I det ena var det en mjuk vit tröja, och ett par bomullsbyxor, och i det andra paketet var det en morgonrock.

Astronomer har upptäckt en planet de kallare Kepler 22 B. Det är en tvillingjord 600 ljusår bort runt en sol som är som vår.

/Telefonmamman.