Min fina mamma.
Mamma: Torsdag 7/6.
Det känns som att jag har kommit hem. Jag har ett rum på Hospice. Personalen är underbar, mer empatiska än de flesta. De kan leva sig in i varenda detalj, men ändå ha distans. Här kan man måla, spela gitarr, bada bubbelbad och vila. Det finns en trädgård. Det är så att jag och hemvårdens struktur och strategi inte går ihop. Jag klarar inte av att det kommer två för mig okända män i 50-60-årsåldern som ska byta blöja på mig mitt i natten. Och när jag frågar efter en kopp te så säger de att de egentligen inte kan göra det, men de gör det ändå. Är det så man ska bli frisk och må bra, när man är undernärd och sjuk? Hemvården verkar inte ha någon bra handlingsplan för hur de ska hjälpa människor och framför allt sjuka människor. Det mesta handlar om att få fram så effektiva rutiner som möjligt, som går så fort som möjligt.
Jag har faktiskt varit med om, när jag låg på Infektionsavdelningen på sjukhuset och även inom hemvården, att man slösar på blöjor. Jag har aldrig någonsin behövt använda blöjor förut, men det hade med infektion att göra. Men nu på Hospice har det mer eller mindre gått över. Här gör man sitt yttersta för att man ska känna sig bekväm och trygg. Att ligga ensam på natten hemma och inte kunna sova och ha okända människor som kommer som ska ringa upp sjuksköterskor och krossa tabletter och hålla på, istället för som det är här - det sitter en sköterska och håller en i handen och tar beslut om mediciner. Det är alldeles för lite Hospice i Sverige (England är förstås föregångare, precis som med healing).
Det är svårt att veta hur man ska göra när man inte går ihop med hemvården, eftersom det ofta är den enda alternativet när man är sjuk.
/Telefonmamman.
Jag har faktiskt varit med om, när jag låg på Infektionsavdelningen på sjukhuset och även inom hemvården, att man slösar på blöjor. Jag har aldrig någonsin behövt använda blöjor förut, men det hade med infektion att göra. Men nu på Hospice har det mer eller mindre gått över. Här gör man sitt yttersta för att man ska känna sig bekväm och trygg. Att ligga ensam på natten hemma och inte kunna sova och ha okända människor som kommer som ska ringa upp sjuksköterskor och krossa tabletter och hålla på, istället för som det är här - det sitter en sköterska och håller en i handen och tar beslut om mediciner. Det är alldeles för lite Hospice i Sverige (England är förstås föregångare, precis som med healing).
Det är svårt att veta hur man ska göra när man inte går ihop med hemvården, eftersom det ofta är den enda alternativet när man är sjuk.
/Telefonmamman.
Att tycka synd om sig själv.
Idag tycker jag synd om mig själv. Det är svårt att inte falla ner i den fällan när man har en sådan komplicerad situation som vi, men det är jobbigt. För mig är det svårt att klättra upp igen. Jag tror att det kan vara bra att tycka synd om sig själv ibland, men då tror jag att det handlar om enklare saker. Ni vet, mensvärk. Man tycker synd om sig själv och köper en glass och en tjejtidning och ligger hela kvällen i soffan framför tv:n. Det kan till och med ha sin charm.
Men jag tror att det jag känner just nu är rätt destruktivt. Jag är rädd att fastna i den rollen. Att bli den som ska spela martyr, att bli den som ingen tycker synd om och bli gnällig. Jag vill hitta ett sätt att komma ifrån det, men hur gör man det? Jag vill verkligen inte tycka synd om mig själv - även om jag har det jobbigt så är jag ganska privilegierad. Jag är också ganska nöjd med mig själv, och det vet jag att jag är tack vare tidigare situationer i mitt liv. Jag har väldigt bra föräldrar som har minst sagt gjort att jag har en bra självkänsla.
Jag har också problematiska känslor kring att andra tycker synd om mig. Ibland vill jag att folk (främst vänner) ska tycka synd om mig, men innerst inne handlar det nog om att jag vill prata om allt som händer i mitt liv. Jag funderar också på ifall jag tycker synd om mig själv när ingen annan gör det. Oftast klarar jag inte av att folk (ytligt bekanta eller främlingar) tycker synd om mig, då känns det på något sätt som en bekräftelse på att vi har det jobbigt, objektivt sett. En bekräftelse på att vi borde tycka att vi har det jobbigt. Med andra ord har jag ett litet behov av att mina vänner tycker synd om mig (eller bryr sig om mig är väl det rätta uttrycket), men jag tycker det är jobbigt när andra gör det. Då blir jag besvärad och tänker "är det verkligen så illa?".
I vilket fall som helst så vill jag sluta med det. Det känns som att det lätt kan bli något slags kroniskt tycka-synd-om-sig-själv-tillstånd, och jag tror att det blir farligt i längden. Kan det vara så att man blir mindre handlingskraftig, och man får kanske svårt att se framåt? Hur slutar jag med min självömkan?
/Maria.
Men jag tror att det jag känner just nu är rätt destruktivt. Jag är rädd att fastna i den rollen. Att bli den som ska spela martyr, att bli den som ingen tycker synd om och bli gnällig. Jag vill hitta ett sätt att komma ifrån det, men hur gör man det? Jag vill verkligen inte tycka synd om mig själv - även om jag har det jobbigt så är jag ganska privilegierad. Jag är också ganska nöjd med mig själv, och det vet jag att jag är tack vare tidigare situationer i mitt liv. Jag har väldigt bra föräldrar som har minst sagt gjort att jag har en bra självkänsla.
Jag har också problematiska känslor kring att andra tycker synd om mig. Ibland vill jag att folk (främst vänner) ska tycka synd om mig, men innerst inne handlar det nog om att jag vill prata om allt som händer i mitt liv. Jag funderar också på ifall jag tycker synd om mig själv när ingen annan gör det. Oftast klarar jag inte av att folk (ytligt bekanta eller främlingar) tycker synd om mig, då känns det på något sätt som en bekräftelse på att vi har det jobbigt, objektivt sett. En bekräftelse på att vi borde tycka att vi har det jobbigt. Med andra ord har jag ett litet behov av att mina vänner tycker synd om mig (eller bryr sig om mig är väl det rätta uttrycket), men jag tycker det är jobbigt när andra gör det. Då blir jag besvärad och tänker "är det verkligen så illa?".
I vilket fall som helst så vill jag sluta med det. Det känns som att det lätt kan bli något slags kroniskt tycka-synd-om-sig-själv-tillstånd, och jag tror att det blir farligt i längden. Kan det vara så att man blir mindre handlingskraftig, och man får kanske svårt att se framåt? Hur slutar jag med min självömkan?
/Maria.
Mamma: Måndag 4/6.
Människor är så duktiga. Jag är helt fashinerad över deras förmåga att ordna det för sig och sina familjer. Jag begriper inte hur och när de lärde sig det, och många har också intressen av sina arbeten. De tycker om att göra olika insatser i världen, allt från syfabrik till rymdskepp och allt socialt och pedagogiskt däremellan.
Jag har varit mycket sjuk senaste tiden, och varit nära att nästan ge upp, men jag har bett eller försökt att be, och jag har ringt upp en massa människor jag känner och bett dem hjälpa mig på olika sett. Det är en mycket osäker tid. Imorgon börjar Venustransiten. Venus går som en liten ärta över solen mitt på dagen (tror jag). Den här har väl varit inväntad i kanske 2000 år och finns med i Mayakalendern.
Jag har en väninna som också är jättetrött just nu. Det är nya vibrationer igång på jorden, där kärlek blir allt viktigare, emotioner. Jag har inte varit helt duktig på det, jag heller. Däremot har jag upptäckt att en massa andra människor är det, t.ex. min syster.
/Telefonmamman.
Jag har varit mycket sjuk senaste tiden, och varit nära att nästan ge upp, men jag har bett eller försökt att be, och jag har ringt upp en massa människor jag känner och bett dem hjälpa mig på olika sett. Det är en mycket osäker tid. Imorgon börjar Venustransiten. Venus går som en liten ärta över solen mitt på dagen (tror jag). Den här har väl varit inväntad i kanske 2000 år och finns med i Mayakalendern.
Jag har en väninna som också är jättetrött just nu. Det är nya vibrationer igång på jorden, där kärlek blir allt viktigare, emotioner. Jag har inte varit helt duktig på det, jag heller. Däremot har jag upptäckt att en massa andra människor är det, t.ex. min syster.
/Telefonmamman.
Att leva i nuet.
Jag känner mig ödmjuk och nyfiken inför Guds planer. Jag har börjat försöka mig på att bara leva i nuet och acceptera situationer. Kanske inte bara acceptera utan ta dem till sig.
Egentligen är jag trött. Så trött. Men jag håller på att hitta tillbaka energin. Det är tur att jag älskar mitt jobb, där kan jag på något sätt få energi samtidigt som det tar energi från en.
Jag försöker leva i nuet, men paradoxalt nog tänker jag mycket på framtiden. Jag längtar efter ett normalt liv, med barn och jag vill att mitt band ska lyckas. Jag vill baka och laga god mat, ha det fint hemma och skafferiet ska alltid vara fullt. Jag vill kunna bjuda vänner och familj på god mat när de är på oanmält besök. Och jag vill att mamma ska bli frisk. Det är väl inget fel i att vilja och önska sig något sådant? Att tänka positivt skadar ingen.
Jag vill bara tänka positivt. Det är så lätt att man hamnar i negativa och lite destruktiva tankar. Har man en debatt med vänner klagar man på det man inte tycker är bra istället för att diskutera det man skulle kunna göra för att göra situationen bättre. Jag tror på positivitet.
Imorgon ska jag ha spelning med mitt band Ursprunget, och det får mig att må bra. Att tänka positivt.
/Maria.
Egentligen är jag trött. Så trött. Men jag håller på att hitta tillbaka energin. Det är tur att jag älskar mitt jobb, där kan jag på något sätt få energi samtidigt som det tar energi från en.
Jag försöker leva i nuet, men paradoxalt nog tänker jag mycket på framtiden. Jag längtar efter ett normalt liv, med barn och jag vill att mitt band ska lyckas. Jag vill baka och laga god mat, ha det fint hemma och skafferiet ska alltid vara fullt. Jag vill kunna bjuda vänner och familj på god mat när de är på oanmält besök. Och jag vill att mamma ska bli frisk. Det är väl inget fel i att vilja och önska sig något sådant? Att tänka positivt skadar ingen.
Jag vill bara tänka positivt. Det är så lätt att man hamnar i negativa och lite destruktiva tankar. Har man en debatt med vänner klagar man på det man inte tycker är bra istället för att diskutera det man skulle kunna göra för att göra situationen bättre. Jag tror på positivitet.
Imorgon ska jag ha spelning med mitt band Ursprunget, och det får mig att må bra. Att tänka positivt.
/Maria.
Mamma: Onsdag 30/5.
Efter två veckor på sjukhus med Clostridium pga penicillin är jag tillbaka hemma. Mina insikter om sjukvård, läkemedel, läkarnas roll, sjuksköterskornas roll osv börjar bli väldigt kompakt. Och jag önskar att det gick att vara sin egen läkare. Jag har varit så trött att jag knappt kommit upp ur sängen. Men som tur är gick jag inte ner i vikt, utan väger fortfarande 31 kg trots vattniga diarréer under lång tid. Nu är jag hemma och ska försöka bygga upp mig själv, och jag har bestämt mig för att jag ska trivas med livet, att det är det som kommer göra mig bättre. Mina känslor av hur det var att leva ett vanligt liv när jag var yngre kommer tillbaka. Folkhemmet som jag älskade.
/Telefonmamman.
/Telefonmamman.
Mamma: Torsdag 12/4.
Hej igen.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Denna kväll upptäckte jag att jag nu finns utanför skokartongen. Det känns som om jag bott i en skokartong länge, länge, länge. Jag lyssnade på P3 en hockeymatch i Gävle mellan Brynäs och Skellefteå där någon tog ut målvakten och någon spelare ramlade över en dörr i sargen och skadade sig svårt. Nu är jag i verkligheten igen. Och det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Sedan var det ett program om Ulf Lundell. Faktum är att verkligheten är ett tillstånd av gemensam närvaro. Det blev lite för mycket hockey i min familj med alla bröder och mamma som var tokig i sport och idrott. Jag tom tröttnade på Ulf Lundell, sedan jag märkte att den sociala världen var så tråkig. Så enfaldig när man bildar familj och tog sig igenom hela baletten från mödravården till gymnasieskola. Som tur var kunde jag göra några val åt min barn, men jag själv kom inte upp ur skokartongen.
Idag plötsligt skedde det. Det kan ha att göra med att en redaktör på P1 har en dialog med Maria på webben, och att det luktar mögel ur skafferiet utan att det finns något mögel där. Det innebär att det kan finnas en förklaring till att jag får så hög feber och mögelsvampbakterier i lungan. Det behöver inte vara så, vi vet just nu inte var doften kommer ifrån eller om den är kvar imorgon, men vi har kollat allt i skafferiet. Men bara tanken, som jag tänkt i flera år, att det skulle kunna finnas mögel i väggarna eller taket som vi inte ser känns verklig på något sätt. Det vill säga, jag har idag haft 39,3 i feber och ska börja på en penicillinkur som är väldigt stark. Känslan av att ha löst det problemet gör mig verklig och kanske lycklig.
/Telefonmamman.
Mamma: 2/4.
Blåmåndag.
Jag är så trött och har feber. Jag vill få näring i dropp och några som kollar upp min hälsa. Men jag lär få vara hemma under påsken. Samtidigt som mörkret är stort är ljuset stort. När man mår såhär så kan man ge upp vissa stunder, och då kan det komma glädje istället. Små saker kan bli roliga, som en låt i radion eller en snutt på ett tv-program. Man kan se väldigt klart på andra människor i ett sådant här läge. Man vet vilka som är positiva och vilka som är negativa, och det är ingen idé att diskutera det med någon. Man vet det bara.
Jag har känt mig väldigt besviken på hur nationen har utvecklats sedan 70-talet. Jag har lite svårt att tro att det är sant, att det har gått såhär långt. Att man är defensiv och hoppas på det bästa, t.ex. med demensvården, istället för att till med hårda åtgärder. Förstatliga allt igen, som har med sådant att göra! Det är radikalt och kanske effektivt i längden, då kan man ha en kontrollmyndighet med stor insyn i verksamheterna. Idén att tjäna pengar på sjuka människor, skolbarn och pensionärer är helt snurrig. Där måste väl ändå människor haja till och tänka "vad håller vi på med?".
Svenskar äter mest socker och godis per kapita, dricker mest kaffe per kapita, och har flest mobiltelefoner per kapita. Och det beror väl på vår välfärd, att vi har det så himla bra. Men det säger också något om passiviteten. Var finns de stora projekten och de intelligenta idéerna? Vuxna människor som är beroende av godis och socker, det känns lite passivt som sagt.
/Telefonmamman.
Jag är så trött och har feber. Jag vill få näring i dropp och några som kollar upp min hälsa. Men jag lär få vara hemma under påsken. Samtidigt som mörkret är stort är ljuset stort. När man mår såhär så kan man ge upp vissa stunder, och då kan det komma glädje istället. Små saker kan bli roliga, som en låt i radion eller en snutt på ett tv-program. Man kan se väldigt klart på andra människor i ett sådant här läge. Man vet vilka som är positiva och vilka som är negativa, och det är ingen idé att diskutera det med någon. Man vet det bara.
Jag har känt mig väldigt besviken på hur nationen har utvecklats sedan 70-talet. Jag har lite svårt att tro att det är sant, att det har gått såhär långt. Att man är defensiv och hoppas på det bästa, t.ex. med demensvården, istället för att till med hårda åtgärder. Förstatliga allt igen, som har med sådant att göra! Det är radikalt och kanske effektivt i längden, då kan man ha en kontrollmyndighet med stor insyn i verksamheterna. Idén att tjäna pengar på sjuka människor, skolbarn och pensionärer är helt snurrig. Där måste väl ändå människor haja till och tänka "vad håller vi på med?".
/Telefonmamman.
Mamma in action.
Hej!
Varken jag eller mamma mår så bra just, båda har halsproblem så vi tar det lite lugnt med bloggen just nu.
Varken jag eller mamma mår så bra just, båda har halsproblem så vi tar det lite lugnt med bloggen just nu.
Jag vill egentligen bara visa den här bilden på mamma som jag tog förra veckan; mamma in action.
I övrigt försöker jag tänka så positivt som möjligt. Ibland är det svårt, men vädret är fint och våren är här iallafall.
/Maria.
I övrigt försöker jag tänka så positivt som möjligt. Ibland är det svårt, men vädret är fint och våren är här iallafall.
/Maria.
Mamma: Tisdag 13/3.
Skriver och skriver och dagarna går. Vad kan jag ta med?
Hur vi tar hand om minoriteter är ett mått på hur civiliserade vi är. En man har skrivit en bok "Så dödar vi en människa". Den lätt dementa mannen gick ner 20 kg på tre månader, tappade aptit och kände sig tillintetgjord på ett demensboende. Hur hjälper man en undernärd sjuk person att återhämta sig? Vad som behövs är "abstrakta" saker som vänlighet, god mat, att få göra det man vill. Faktum är att invandrarkvinnor har en större sensibilitet för mig och mina behov än unga tjejer som är lärda att mäta. Kroppsspråk är viktigt.
/Telefonmamman.
Hur vi tar hand om minoriteter är ett mått på hur civiliserade vi är. En man har skrivit en bok "Så dödar vi en människa". Den lätt dementa mannen gick ner 20 kg på tre månader, tappade aptit och kände sig tillintetgjord på ett demensboende. Hur hjälper man en undernärd sjuk person att återhämta sig? Vad som behövs är "abstrakta" saker som vänlighet, god mat, att få göra det man vill. Faktum är att invandrarkvinnor har en större sensibilitet för mig och mina behov än unga tjejer som är lärda att mäta. Kroppsspråk är viktigt.
/Telefonmamman.
Mamma: Måndag 12/3.
Den yttre världen med hårda värden som bilar, hus, möbler, pool är en verklighet. Många vill ha detta. Jag också - nu när det verkar omöjligt.
Idag har hemsjukvårdens läkare varit här med en sjuksköterska. Det var intressant att prata med dem. De som arbetar med att hjälpa svårt sjuka eller färdigbehandlade med viss medicinsk behov är mycket empatiska. Jag blir också lite sentimental och tänker tillbaka på lungavdelningen. Person sigill i hjärtat. Kallade till specialuppdrag, att vårda människor som har det svårt. Jag hade mycket roligt den tid jag var där, sammanlagt många många månader.
För mig är tillvaron en Saga, med fram- och baksidor. Kanske är vi människor som schackpjäser eller spelkort. En del med högre kontakter och en del mycket jordbundna. Ibland känns lungsjukdomen som ett straff. En karma för att jag undvikit att göra min samhällsplikt. Jag arbetade mellan 21 och 31 års ålder och mest på dagis, men det blev sällan ansvarstagande på sikt. Jag hade behov av att vara kreativ. När jag hade fått ihop en del pengar åkte jag till Israel med en vän. Jag har studerat en del på universitetet och varit hemma med mina barn, och det var viktigt. Men jag borde ha hjälpt mig själv på 70-talet med att hitta en bra utbildning. Konstigt nog var det som om allt verkade jobbigt och dessutom tråkigt. Så ska man undvika att tänka, men det var 70-tal då. Trenden var ut på landet och gör det mesta själv.
Jag ville bli en sagodrottning. Och jag har varit med om en del äventyr, t.ex. Snövit och Askungen. Men ska det sluta såhär? Mycket mager, krokig och spretig. Mer lik Gollum än Galandriel. Hur kunde mina sagor ta den vändningen? Det finns risker med allt, de som struntat i sagorna har klarat sig bra. Mina lungor måste bli bättre. Någonstans inom mig gråter jag för allt det ogjorda, men barnen är ändå oerhört mycket viktigare.
Jag är ställd av den väg samhället tagit. Det yttre i kubik. Alla elektroniska små hjälpmedel tar mycket energi. Alla dessa tävlingar - är de roliga? Vad vilja? Chockad som jag är av ytligheten som spridts överallt så gör jag helst det andra - måla långsamt. Läsa.
Min övertygelse är att trauman som sker kan skapa sjukdom. Dessutom finns så mycket onaturliga ämnen i maten. Klumpförebyggande med cyanid(?), kvicksilver som folk fortfarande har i munnen. En del klarar det bra, men i positiv bemärkelse - att försöka ge energi till den egna naturen. I tusentals år har patriarkat strävat bort från naturlighet. Kvinnan behöver sin natur. Vatten, dofter, stenar, musik, särskild mat.
/Telefonmamman.
Idag har hemsjukvårdens läkare varit här med en sjuksköterska. Det var intressant att prata med dem. De som arbetar med att hjälpa svårt sjuka eller färdigbehandlade med viss medicinsk behov är mycket empatiska. Jag blir också lite sentimental och tänker tillbaka på lungavdelningen. Person sigill i hjärtat. Kallade till specialuppdrag, att vårda människor som har det svårt. Jag hade mycket roligt den tid jag var där, sammanlagt många många månader.
För mig är tillvaron en Saga, med fram- och baksidor. Kanske är vi människor som schackpjäser eller spelkort. En del med högre kontakter och en del mycket jordbundna. Ibland känns lungsjukdomen som ett straff. En karma för att jag undvikit att göra min samhällsplikt. Jag arbetade mellan 21 och 31 års ålder och mest på dagis, men det blev sällan ansvarstagande på sikt. Jag hade behov av att vara kreativ. När jag hade fått ihop en del pengar åkte jag till Israel med en vän. Jag har studerat en del på universitetet och varit hemma med mina barn, och det var viktigt. Men jag borde ha hjälpt mig själv på 70-talet med att hitta en bra utbildning. Konstigt nog var det som om allt verkade jobbigt och dessutom tråkigt. Så ska man undvika att tänka, men det var 70-tal då. Trenden var ut på landet och gör det mesta själv.
Jag ville bli en sagodrottning. Och jag har varit med om en del äventyr, t.ex. Snövit och Askungen. Men ska det sluta såhär? Mycket mager, krokig och spretig. Mer lik Gollum än Galandriel. Hur kunde mina sagor ta den vändningen? Det finns risker med allt, de som struntat i sagorna har klarat sig bra. Mina lungor måste bli bättre. Någonstans inom mig gråter jag för allt det ogjorda, men barnen är ändå oerhört mycket viktigare.
Jag är ställd av den väg samhället tagit. Det yttre i kubik. Alla elektroniska små hjälpmedel tar mycket energi. Alla dessa tävlingar - är de roliga? Vad vilja? Chockad som jag är av ytligheten som spridts överallt så gör jag helst det andra - måla långsamt. Läsa.
Min övertygelse är att trauman som sker kan skapa sjukdom. Dessutom finns så mycket onaturliga ämnen i maten. Klumpförebyggande med cyanid(?), kvicksilver som folk fortfarande har i munnen. En del klarar det bra, men i positiv bemärkelse - att försöka ge energi till den egna naturen. I tusentals år har patriarkat strävat bort från naturlighet. Kvinnan behöver sin natur. Vatten, dofter, stenar, musik, särskild mat.
/Telefonmamman.
Mamma: Torsdag 8/3.
De sanningar man kan komma i kontakt med genom att studera teosofi, antroposofi, astrologi, makrobiotik, kinesisk klassisk medicin, Ayur Veda, änglakunskap, Kabbalah, kristen mystik etc är intressanta tankar och idéer. När jag lyssnar på personer som är "vetenskapliga" och "ateister" förvånas jag av hätskheten.
"Gud är död" - vad är det för budskap? Glatt?
/Telefonmamman.
"Gud är död" - vad är det för budskap? Glatt?
/Telefonmamman.
Mamma: Onsdag 7/3.
Individualitet, passion, nyfikenhet = den kreativa människan som vill ha debatt och diskussion.
Jan Nygren som ny socialdemokratisk ledare hade varit toppen.
Jag har 39 graders feber, och nu ställer hemsjukvården upp till 100 %. Dietisten som jag ringde igår var här en timme idag. När han kom tillbaka till Hellquarters pratade han med läkaren så hon kommer hit på fredag, och en sjuksköterska kommer hit ikväll och tar blodprov. Sedan ringde arbetsterapeuten och ville komma med en badstol.
Jag börjar tro på karma och reinkarnation som en självklarhet. Från nyheterna idag: en muslimsk kvinna anvisades en kockutbildning. På introduktionen sade ledaren att man absolut måste provsmaka fläskkött. Att ha allergier är okej, då slipper man provsmaka. Kvinnan gick tillbaka till Arbetsförmedlingen, men de höll med. Det var ett krav att kunna provsmaka fläskkött. Eftersom hon förlorade inkomst och en utbildning lade hon in ärendet hos DO. Det skedde en förlikning och hon fick 60 000 kr i skadestånd. En sakkunnig man från universitetet i Stockholm tyckte att det var ett udda fall och knappast diskriminering och ett för högt skadeståndsbelopp. Varför är det så laddat att vägra äta fläskkött? På ett annat program sade någon att människor är mycket rädda att äta sådant som går utanför som kan göra att man förlorar social position. Hälsokostexperter har sagt till mig att griskött är sämre föda än fågel, fisk, vilt och nötkött i den ordningen. Det sägs att grisar saknar svettkörtlar och att köttet är salt och innehåller restprodukter.
/Telefonmamman.
Jan Nygren som ny socialdemokratisk ledare hade varit toppen.
Jag har 39 graders feber, och nu ställer hemsjukvården upp till 100 %. Dietisten som jag ringde igår var här en timme idag. När han kom tillbaka till Hellquarters pratade han med läkaren så hon kommer hit på fredag, och en sjuksköterska kommer hit ikväll och tar blodprov. Sedan ringde arbetsterapeuten och ville komma med en badstol.
Jag börjar tro på karma och reinkarnation som en självklarhet. Från nyheterna idag: en muslimsk kvinna anvisades en kockutbildning. På introduktionen sade ledaren att man absolut måste provsmaka fläskkött. Att ha allergier är okej, då slipper man provsmaka. Kvinnan gick tillbaka till Arbetsförmedlingen, men de höll med. Det var ett krav att kunna provsmaka fläskkött. Eftersom hon förlorade inkomst och en utbildning lade hon in ärendet hos DO. Det skedde en förlikning och hon fick 60 000 kr i skadestånd. En sakkunnig man från universitetet i Stockholm tyckte att det var ett udda fall och knappast diskriminering och ett för högt skadeståndsbelopp. Varför är det så laddat att vägra äta fläskkött? På ett annat program sade någon att människor är mycket rädda att äta sådant som går utanför som kan göra att man förlorar social position. Hälsokostexperter har sagt till mig att griskött är sämre föda än fågel, fisk, vilt och nötkött i den ordningen. Det sägs att grisar saknar svettkörtlar och att köttet är salt och innehåller restprodukter.
/Telefonmamman.
Mamma: Tisdag 6/3.
Kvinnan borde representera det goda. Och det goda hör ihop med djup.
P4:s förändring av Karlavagnen är skandalös och samma dag som hallåorna försvinner från SVT. När jag lyssnade på Karlavagnen förut slapp jag höra framgångsrika dryga människor som tycker sig vara bäst. Nu verkar det som att de har tagit över Karlvagnen, både programledarna och de som ringer in. De har ju all plats ändå!
/Telefonmamman.
P4:s förändring av Karlavagnen är skandalös och samma dag som hallåorna försvinner från SVT. När jag lyssnade på Karlavagnen förut slapp jag höra framgångsrika dryga människor som tycker sig vara bäst. Nu verkar det som att de har tagit över Karlvagnen, både programledarna och de som ringer in. De har ju all plats ändå!
/Telefonmamman.
Mamma: Måndag 5/3.
Varje folk behöver en tro. Ibland försöker politiker ersätta en tro med praktiskt vetenskapliga sanningar. Den ryska religiösa tron var förmodligen starkare i folksjälen än kommunismen. Sverige är ett land vars befolkningsmajoritet är konfessionslös.
Intressant poesi på radio; unga på rim. Stämmer bra med min känsla. Bröder är de vi delar vårt bröd med.
/Telefonmamman.
Intressant poesi på radio; unga på rim. Stämmer bra med min känsla. Bröder är de vi delar vårt bröd med.
/Telefonmamman.
